Asså ibland blir jag så jävla sur på mig själv. Jag är liksom en hyffsat pratglad person som alltid vill få fram min åsikt. Men varför i helvete kan jag inte bara hålla käften nån gång? Jag har sagt så jävla mycket dumma grejer förut, som jag verkligen ångrar idag. Och även om jag växer upp och inte säger sånna saker längre, så kommer ju dom personerna som jag sagt saker till ihåg vad jag har sagt. Eller asså, om jag tänker på mig själv, så kommer ju jag ihåg vad folk har sagt för taskiga saker om mig, fastän dom kanske har glömt det nu. Det är så jävla idiotiskt så jag börjar bara gråta, för nu, i efterhand, så önskar jag verkligen att jag bara hade varit tyst, speciellt eftersom många av de saker jag sagt är 100% osanning,lögn,påhittat,skitsnack. Och när jag tänker efter så vet jag verkligen inte VARFÖR jag har sagt dessa grejer. Är det för att folk varit taskiga mot mig? Är det för att jag är/var osäker? Är det för att jag ville trycka ner någon? Asså jag har fått tagit jävligt mycket skit genom åren, men det blir ju knappast bättre av att trycka ner någon/några andra. Så, även om det kanske inte hjälper, så FÖRLÅT TILL ALLA SOM JAG HAR BETETT MIG SOM EN LITEN OMOGEN FJORTIS TILL,KOMMENTERAT,SNACKAT SKIT,TRYCKT NER. Speciellt en person som jag stog väldigt nära förut, men inte längre.. Den personen har jag verkligen behandlat som skit, fastän hon är värd så mycket mer, och det hoppas jag att hon förstår, fastän hon har fått knivar i ryggen av mig.